Nu får det vara nog!

Jag orkar inte, nu har jag varit sjuk i en vecka och det har inte blivit ett dugg bättre! Jag är genomförkyld med ögonfluss och en lättare öroninflamation och hosta med halsont. Jag liiiider det är så synd om mig. Men det värsta är at jag har ett jätte lock för örat jag hör ju inget! Det är skit jobbigt att höra sig själv när man pratar för det typ ekar i huvet. Och det kan hålla i sig i nån MÅNAD! Jag kommer att dö.

Det är kallt ute och Bosse har tagit ledigt från sågen, han jobbar där i vanliga fall. Det är nog lite för kallt om tassarna att gå ända dit. Han kanske vill ha vinterskor? En reflexväst ska han nog iaf få så han syns ordentligt.

Vi saknar Svea här. Bosse saknar henne jätte mycket också, så fort det knakar eller knäpper i huset så kollar han upp mot hennes "säng" (hon har en katt säng som står på bokhyllan i hallen som hon jämt låg på. jag har inte orkat ta bort den än.) för att se om det är hon. Ibland när jag ropar på Bosse när han är ute inbillar jag mig att Svea bara ska komma springandes och jama så där speciellt som bara hon gjorde när hon sprand. Eller när hon var inne och inte fick tillräckligt med uppmärksamhet så jamade hon och sprang efter en tills man tog upp henne och pussade på den lilla rosa nosen och kramade henne länge. Då blev hon nöjd.

Svea blev överkörd här utanför oss på stora vägen. Det var Lennart som hittade henne, hon låg mitt på vägen. Den som kört på henne kunde inte ens lägga henne åt sidan. Hon ligger nu tillsammans med sin faderit (som Victor säger) filt och sin bästa leksak och en grön råtta som skramlar lite för den råttan lekte hon och jag apport med kvällen innan hon dog. Det är ett så tomt hål i mitt hjärta efter min lilla gris Lisa.

Nej fy vilket ledsamt inlägg det här blev. Men men nu ska jag mata kaninerna i kylan sen natta mig tror jag.